Saras erkännande #3
Alltså, mamma tycker inte att man ska äta innan man ska sova. Speciellt inte risifrutti.
Alltså, kort sagt: Jag är rädd för min mamma?
Saras erkännande #2
Saras erkännande #1
Det var jag, mol alena, som skrev det första och inledande inlägget i den här bloggen. Patrik hade ingenting med saken att göra, för han ligger hemma och har feber och köldskakar som ett brunstigt sto. Jag tror att Patrik kommer att vara missnöjd med första inlägget. Han kommer att tycka att det är gayigt och inte riktigt kutymt. Jag respekterar Patriks åsikter. Det gör jag verkligen. Men asså, ligger han o är sjuk när det är dags att skriva första inlägget så får han skylla sig själv.
Förresten, jag och Patrik lovade varandra att vi inte skulle skriva skit om varandra här. Den här bloggen ska inte bli ett verktyg för våra (ibland) bittra känslor gentemot varandra. Samtidigt måste jag ändå klaga lite på det här:
Vi chattade på msn nyss, typ angående bloggnamnet and what not. Så säger Patrik att han har feber och är sjuk. =( Jag tyckte jättesynd om honom =( och visade på alla sätt att jag var där för honom om han blir så sjuk att han inte kan ta hand om sig själv. Det var verkligen genuin välvilja som strålade från mina fingertoppar när jag skrev att jag bara var ett telefonsamtal bort om han behövde någon att hålla tillbaka hans svarta lockar när han ligger och spyr i toaletten. Vad händer? Han säger att det låter som en b-porrflm och sen slutar han skriva. Den otacksamma jäkeln!
Jag ska fan bajsa i hans te/kaffe nästa gång jag är hemma hos honom. Helt fucking okutymt av honom asså.
Puss.